Så här i hetaste sommartiderna i Ångermanland samt ett Fotbolls-EM som både underhåller och bedrövar så är det snart dags för omstart av damlagets pågående säsong. Laget samlas igen för gemensamma träningar i nästa vecka. I damlagstruppen återfinns trotjänaren Angelika Östberg som funnits med i damlaget i många år men där tyvärr ett antal säsonger kantats av skador.
Passionen för fotbollen är intakt trots dina motgångar - vi är många som inspireras och imponeras av dig! Vad är det som gör att du orkar ta nya tag med fotbollen?
Tack, vad roligt att höra. Jag tycker det är så otroligt kul att spela fotboll och har varit glad för varje match jag fått vara skadefri. Men jag har tyvärr drabbats av många skador och då har det varit skönt att höra fysioterapeuten säga att jag gör allt helt rätt med både förberedande träning och rehab och att de skador jag fått berott på ren och skär otur i kombination med min spelstil. Detta har gjort att jag alltid har känt att det finns ett hopp om att komma tillbaka till planen. All stöttning och peppande från familj, lagkamrater och tränare har självklart också gjort att jag hela tiden vill ta nya tag.
Hur är ditt skadeläge just nu och vad har du/ser du framför dig?
Förra säsongen skadade jag knät och då visade magnetröntgen att inre ledbandet är uttänjt, inre- och yttre menisken är trasig, korsbandet är av och det hade bildats en bakercysta. Jag har kört rehab sedan dess då både ortoped och fysioterapeut tyckte att jag skulle testa rehab i första hand eftersom det fungerat i mitt andra knät där jag spelat utan korsband sen jag slet av det för elva år sedan, då opererades bara yttre menisken. I det här knät är det mycket mer som är skadat så nu har jag precis fått en operation av meniskerna och då såg de även att det är en skada på lårbenet. Nu är det rehab som gäller, sen får vi se om bakercystan försvinner och sen blir det eventuellt en korsbandsoperation i höst.
Kan du vara tillbaka fullt ut på planen denna säsong?
Jag vet inte, fotboll är otroligt kul och jag längtar verkligen till att kunna träna med laget igen men jag måste i första hand tänka på mitt knä, så just nu är det fullt fokus på rehab.
Hur ser du på damlagets säsong så här långt?
Det är jättekul att det har gått så bra! Det syns att laget utvecklas hela tiden och att självförtroendet växer vilket bidrar till att alla vågar tro mer på sig själva, lita på varandra och det gör också att man kan ställa krav på varandra.
Det krävs hårt jobb en hel säsong för att vinna en serie och det är aldrig lätt att vara en av seriefavoriterna då alla lag tar i lite extra mot ett sånt lag. Det tycker jag att hela laget har hanterat väldigt bra hittills.
Vad lärde ni er och tog med er från förra säsongen i Division 1?
Vi var ett ungt lag och många spelade sin första säsong i division 1. Jag tycker att många tog stora kliv och utvecklades. Det vi tog med oss är att det är viktigt att vi jobbar tillsammans och att alla är precis lika viktiga oavsett om man startar ute på planen eller är på sidan.
Har du eller har du haft några förebilder inom fotbollen?
Jag har aldrig haft någon speciell förebild men har alltid sett upp till de äldre spelarna i lagen jag varit i och tagit till mig mycket av de som haft mer erfarenhet än mig. Jag har alltid gillat att ha spelare runtomkring som pratar och styr så att man lär sig hur man ska agera i olika situationer och målvakter som styr backlinjen. Det har jag lärt mig mycket av och det är något som jag sen hoppas att jag har bidragit med nu när jag varit en av de äldre spelarna i laget.
Slutligen - vilket/vilka är dina starkaste minnen av åren i Själevads IK damlag?
Mitt starkaste minne är mina första träningar tillsammans med damlaget när de var i Allsvenskan. Alla spelare var så välkomnande, det var högt tempo, hårda och tuffa tag på planen och sen i omklädningsrummet var alla glada och schyssta även om det hade varit en hel del tuffa dueller under själva träningen, riktigt kul!
Text: Magdalena Åstrand
Foto: Ulf Niederbach/Ludwig Niederbach
